Saknaden efter dig är enorm. Jag tänker på dig hela dagarna, men det är kvällarna som är värst. Vetskapen att inte få somna i din famn ikväll eller ta en liten disskution om man ska ha tv:n eller radion på för att du ska somna. Jag vet att jag i slutändan alltid får igenom att det ska vara tyst i rummet, men det kändes bra att ha en diskution som man alltid vinner.
Jag saknar att få vakna upp brevid dig när halva dagen har gått och jag saknar att äta frukost tillsammans med din familj.
I miss you
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar