She's in love...

Tidigare under veckan så nämde jag en sak jag ångrat under året och jag tänker fortsätta prata om det.

I våras träffade jag nämligen den mest unnderbara kille jag någonsin kännt. Vi kom bl.a. att bli mycket goda vänner. Har nog aldrig sett en person som ställt upp mer. Han fanns där i alla lägen.
För att ni ska förstå hur underbar han var så kan jag bara säga att han följde med mig till stallet (trots att han var rädd för hästar!). Han kom till mig även ifall han egentligen hade velat varit ute med sina kompisar ( Detta var någonting jag aldrig trodde han skulle göra ibörjan när jag lärde känna honom) och han var verkligen hjälpsam och lyssnade. Vet inte hur många gånger jag låg i hans säng och grät.

Som ni säkert förstår så kom den här personen mig väldigt nära in på livet. Alla som känner mig riktigt väl vet vad mitt drömyrke är. Det är ett jobb som kommer innebära mycket jobb, men det är något jag verkligen vill göra. För att ge tillbaks lite så att säga. Anledningen till att jag tar upp detta är för att det har gjort så att jag har gått in hårt för skolan, många menar på att det var lite för väl hårt. Jag har dock aldrig sett mig som den som skulle vara nöjd med annat än högsta betyg och detta är en av anledningarna till att jag sakta men säkert började förskjuta den här personen. Min vilja att lyckas och bli något var så stark så jag insåg inte vad jag höll på attt tappa.
Även min vilja för att vara omtyckt av andra gjorde att istället för att ta det lugnt med drickandet blev jag en helt annan person som jag inte kan förklara hur jag blev. Jag blev den som var tvungen att gå ut och satsa till 120% hela tiden. Som ni säkert vid det här laget förstår så var jag inte den lättaste att tas med, men den här killen han gjorde ett jobb värt guld. När jag blev arg för minsta lilla så var han ändå där och förlät mig, han gav mig en kram och sa att allt kommer bli bra.

Men tillslut orkar inte även den bästa, sakta men säkert börjar man ge upp. Vad är det för mening att ställa upp för någon när man aldrig får något tillbaka? Nu i efter hand har jag förståt hur jag behandlat honom. Jag har stund vis behandlat honom utan respekt. Utan den respekten att inse att han bara ville mig väl.

Det jobbigaste med allt det här är att vi hade samma framtid, vi hade börjat prata gemensamt om vad vi skulle göra m.m. Då var jag rädd för att bli fast låst tillsammans med honom, bli ett par som alla pratade om och som folk "skvallrade" om. Nu känns det som att min framtid och min trygghet har försvunnit tillsammans med honom.

Jag vill bara säga TACK! Tack för att du brydde dig och genom att göra det du gjorde i slutet fick du mig att vakna upp, att inse att det var dags att tänka lite. Allt du gör får konsekvenser. Var glad för det du har, sträva inte alltid efter mer och mer lycka när den finns precis framför dig. Det är dags för mig att sänka nivån. Det är okej att vara som man är, man behöver inte se perfekt utåt jämnt och att erkänna sina svagheter är en stor styrka.

Jag ångrar att jag aldrig gav dig någonting tillbaka och att jag aldrig insåg hur perfekt du egentligen var.
Det är dags för mig att ta upp ett begravt motto: This is my life, this is my time. För det är just vad det är. Det är min tid att ta hand om mig själv, erkänna mina fel och dra ner tempot. Det är okej att göra roliga saker under veckorna, det är okej att vara med vänner och det är okej att bara få vara sig själv.
Det är även min tid att ställa allt till rätta med personer jag bryr mig om och älskar.
Jag måste sluta fly, låta någon komma mig nära på livet utan att försöka stöta bort personen genom att bli arg. Den här personen kom mig för nära inpå livet, han hittade dom svagheter som var väl undangömda och han gick på djupet in i mig. Det var detta som gjorde mig rädd och jag tod sakta men säkert på mig skorna för att börja gå, senare springa och sist kuta ifrån honom.

Som ni säkert förstår har den här kilen varit källan till all luft jag andast, källan till att mitt hjärta slår, helt enkelt källan till mitt liv. Jag kommer vara dig innerligt tacksam och satt i skuld till dig. Så du behandlade mig har ingen behandlat mig.
Jag älskar dig, men du har fått mig att tänka till. Du har fått mig att inse att man behöver inte vara perfekt. För utan att ha någon att komma hem till eller vakna upp brevid så finns det ingen mening att varken gå upp eller komma hem till på dagarna.

Du har min full respekt och min kärlek för alltid, jag finns alltid här om det någonsin skulle vara något. Du kommer för alltid ha nyckeln till mitt hjärta.

Du var mitt liv, mitt hopp, min framtid, min kärlek och den absolut underbaraste människa jag någonsin mött.