Ett långt samtal med Linnea är avslutat. Var så skönt att pratat med henne. Satt och funderade på hur jag egentligen känner denna underbara person. Och jag har nog inget egentligt svar på det. Jag kommer ihåg alla dom där gångerna när jag och Linnea suttit och disskuterat livet över lunch pausen när vi hade stalljour och när vi började rida tillsammans. Hon red Rex och jag Winnie. Våran vännskap började i stallet och fortsatte privat. När jag var hemma hos dom när jag kommit hem från Kiruna eller när jag och Linnea blev sambor när hennes föräldrar var borta. Linnea var även med ut när jag fyllde år och herregud vilken kväll. Det var helt klart hon som gick och släpade på mig och herregud vad roligt vi hade. Nu har Linnea fått jobb i Norge och lämnar våran kära hemstad om två veckor och tro mig det har gått snabbt. Ärligt jag sitter och gråter, hon ska ju bara flytta till Norge! Men ändå, det blir inte riktigt samma sak man kan inte ringa och tjata och göra allt annat roligt. Linnea är en person jag beundrar på många sätt och viss dels är hon väldigt ambitös och så extremt rolig. Vet inte hur många gånger jag skrattar när jag pratar med henne i telefon.
Nu åker hon åt ett håll och jag är kvar. Men Linnea jag lovar är du inte kvar när jag kommer så lovar jag att du får flytta dit igen!! För herregud vad roligt vi skulle ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar