Dålig uppdatering, jag vet..
Igår var en av dom värsta dagarna i mitt liv: En mycket kär liten kanin vid namn Stampelina tog sina sista andetag igår eftermiddag. Denna kanin som jag haft i 12 år var helt plöstligt bara borta. Det är svårt att sätta ord på vad jag känner just nu. Hon hade levt ett väldigt långt liv, men hon var ändå den som bara var min. Hon fanns där och var mjuk och gosig när allt bara rasade för en och tänk bara när jag var 6-år och skulle lära henne hoppa. Jag var helt övertygad om att hon kunde hoppa hur höga hinder som helst, fast hon sprang mest åt sidan. Pratade med Ulrika igår och hon berättade den där gången när Stampelina sprang bort och Ulrika lite lätt klappade mig på axeln och sa att stampelina hade kommit till platsen där hon hörde hemma bland dom andra hararna. Känslan att känna sig behövd och ha någon att älska kommer alltid med ett djur. Stampelina var helt vild, hon var alltid snabbast när man släppte ut henne. Hon passade mig alldeles utmärkt. När vi hade hämtat hem min och Ulrikas kanin från stället vi köpte dom ifrån var det helt självklart vad hon skulle heta. Stampe, hon Stampade ju hela tiden med höger foten för att hon var så rädd, mamma fick i sin tur förklara 100 gånger för mig att det var en kille och jag fortsatte säga att hon skulle heta stampe. Men efter mycket tjat enades vi om Stampelina, jag menar vilken kanin hette inte Stampe?!
Det är med många tårar jag och pappa har begravt den sista av våra kaniner, hon vilar nu under trädet tillsammans med våran andra kanin och hamster..
Tack stampelina för allt du gjort, du har varit en jätte god vän och jag saknar dig otroligt mycket. Ingen kommer någonsin att fylla det tom rummet, när alla andra gick var du min plattform som gjorde att jag stod stadigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar